Låst.

 
Jag ligger hemma med nackspärr. Niclas och jag pratade om det häromdagen och jag sa att jag aldrig haft det och omöjligt kunde föreställa mig hur det känns. En dag senare vaknade jag upp med just det, nackspärr. Niclas fick lyfta upp mig ur sängen för jag var helt låst. Nu har det släppt lite och jag kan sitta utan ryggstöd en liten stund. Men fy sjuttsingen vad ont det gör. 
 
Fy för nackspärr. 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0