Oromatiska Mallan
Jag friade till Niclas första gången i Thailand. I syndernas näste Patong. Otroligt o-romantiskt med en massa festgalna människor runt omkring men vid stranden så skickades det upp ljuslyktor formade som hjärtan. Jag fångades i en känsla och överröstes av massa kärlek. Mitt i allt och helt spontant så frågade jag honom ifall han ville gifta sig med mig.
Han sa ja. Men båda var överens om att hålla det hemligt tills den dag vi skulle förlova oss. Jag ville göra det i Thailand under sommarsemestern och Niclas också. Vi bokade hotell och tittade på ringar. Men några hann före med ett frieri inför familj och vänner. Otroligt glad för deras skull och av respekt så valde vi att fortsätta hålla vårt hemligt. När det sedan visade sig att dom skulle vänta några år innan knuten skulle knutas så tänkte vi att vi kunde köra.
Så snart är det dags. I Januari, ett år efter mitt första frieri, så gjorde jag det ordentligt. Lagade hans favoriträtt och gjorde om hela vardagsrummet till Mallans mysrestaurang. Bröllopet är snart färdigplanerat, åtminstone i mitt huvud, och det börjar bli lite pirrigt. Så himla kul att göra detta tillsammans. Vill vara gift med Nickepicke. Min finaste.